Grattis pappa <3

Klockan slog 00.00, jag ville inget hellre än slänga mig på mobilen och skicka ett sms till dig, jag ville vara först med att gratta, precis som vanligt. Tanke var nära att bli handling, men det slog mig snabbt att något sms aldrig skulle nå dig.

Idag när jag vaknade tänkte jag "idag är det pappas dag". Jag vill ringa dig och säga grattis, få slå armarna runt dig och ivrigt se dig öppna dina presenter likt ett barns första födelsedag. Istället för en glädjedag för dig och en anledning att ses och ha trevligt allihopa sitter jag här med en klump i magen och tårar i ögonen... Du ska ju vara här pappa! Jag vill så gärna boka en enkel resa till himlen, få kura in mig i din trygga famn och bara få stanna där hos dig... Jag vill inte vara utan dig. Jag vet att du finns här hos oss, men jag varken ser eller hör dig och det gör så ont pappa, det gör så satans ont.

52 år skulle du fyllt idag... fan asså - 52, det skulle inte ha varit du...

Saknar dig, älskar dig idag och föralltid.
Hoppas du får en himmelsk födelsedag.
Pussar och kramar din lille tös.

Underbara, oslagbara.

Vill egentligen mest berätta att jag måste ha världens finaste människor runt omkring mig!

Det kvittar vilka problem jag har, hur liten och hjälplös jag än känner mig eller om det känns som att jag och allting runt omkring mig bara rasar...

 - Ni räcker alltid ut en hjälpande hand för att jag ska kunna resa mig igen, ni hjälper mig att bygga upp världen som just rasat och ni fortsätter gång på gång att fråga om jag behöver ett plåster på mina sår. Det finns inget bamseplåster i världen som kan ersätta det, ni är min dunderhonung :) och ni får mig att känna mig stor och stark igen - TACK! <3

What to dooo?

Som om mitt liv inte redan var tillräckligt upside down... lyckas alltid skaffa nya problem som jag måste hitta lösningar på... Och då är det inte problem i form av vilken handväska man ska ha till den jackan... It´s waaaaay bigger then that..

Ska man satsa på något man tvivlar på, eller ska man tvivla på något man aldrig satsas på?
Det är frågan det, och jag vet verkligen inte... Jag känner mig i alla fall som någon jäkla Dr. Phil när jag går igenom min för tillfälligt tomma och fuckade hjärna.

Men men, problemen försvinner inte utan en lösning, den lösningen måste jag komma på, men vad vill jag?


Take care.


Välkommen lilla jag!

Efter påtryckningar från vissa håll om att blogg.se behövde en Cornelia Björklund med sin livshistoria nerprintad fick jag helt enkelt ge med mig, jag kan ju bara inte vara så hjärtlös att inte låta er LunarStorms-lösa små flickor ta del av min relativt tråkiga vardag och mitt skitsnack ;)

So here I am! Bered er på en helt meningslös, flummig men ändå ganska kul läsning

men flickor, någon av er får hjälpa mig och fixa till denna exklusiva blogg en dag för som vanligt fattar jag nada :P
Take care

RSS 2.0