Anledningen till att jag kände behov av ventilering var faktiskt just för att jag läste mina gamla inlägg här i bloggen. Jag gör det ibland och blir lika tagen varje gång av de starka känslor jag uttryckt i vissa inlägg. Tårarna är nära när jag läser och en del känslor bubblar upp. De flesta inläggen har handlat om saknaden till pappa, hur jag kämpat i skolan... Läste nyss att jag skrivit att pappa var så stolt över att jag började läsa till sjuksköterska och att jag nog inte orkat läsa vidare, då för snart 2½ år sedan när pappa dog, om jag inte vetat hur stolt han var.. Daddy, i fucking made it! :) Många tycker säkert att jag gör en så jäkla stor sak av min examen. Men för mig är det stort, sjukt stort. Och jag är faktiskt stolt över mig själv. Jag hade nästan bestämt mig för att hoppa av, eller göra studieuppehåll som det så fint heter. Men så satt jag där en dag med kalendern och tentaschemat framför mig och bestämde mig för att jag fan inte skulle ge upp, satte jag allt på första försöket så skulle det gå, och det gick! Jag fattar inte riktigt hur jag klarade det, vissa delar av utbildningen minns jag helt ärligt knappt, var så utmattad. Framförallt första året. Men idag är jag så glad att min hjärna tog över hjärtesorgen och sa "för fan corre, shape up!".

Det känns dock lite i hjärtat att inte få dela glädjen som examen inbringar med lilla pappi, men någonstans inbillar jag att han är med ändå, på sitt lilla vis. Häromdagen när jag hade "bedside" tog jag på min medaljong jag fick av pappa i konfirmationspresent och viskade "idag får du hjälpa mig pappa". . .

Det är mycket som händer nu överhuvudtaget som får mig att sakna. Vi har ju även köpt hus, vilket jag är överlycklig över såklart! Men saknaden gör sig påmind. Ingen att skicka ner i krypgrunden och plasta tex ;)

Kära vänner som läser, bli nu inte oroliga för att jag är ett vrak.. Jag mår bra, det är bara positiva saker som händer framöver (ta i trä) och jag är glad över allt! :) Men ibland behöver man beklaga sig lite, vara lite ledsen eller ventilera sig som nu!

Ta hand om varanda, ta ingenting för givet.