Miss you mutch

Dagarna blir fler och fler. Gapet mellan dagen då jag jag fick beskedet och dagen idag växer sig allt större, och så gör även saknaden efter dig. Ett tag kunde jag på något vis leva med tanken, att vi fick vänta att ses tills det var min tur, det var svårt men jag trodde det skulle gå - naturens gång, barnet ska överleva mamma och pappa.
Jag hade fel... Varje natt kommer tankarna, tankar och ideér om hur jag ska få se dig - för inte ska jag väl leva hela mitt liv utan dig? Inte ens i drömmarna ser jag dig... Smärtan är olidlig, den hugger till likt en kniv - PANG! Rakt in i bröstet.. Tårarna går inte längre att hejda, smärtan gör att jag gråter. Ofta tyst så ingen mer än du ser och hör, för vissst ser  väl du i alla fall mig, pappa?
Ja jag saknar dig, varenda eviga jävla dag saknar jag dig!
Jag behöver dig... Det är ju du som ska peppa mig i skolan, få mig att orka kämpa.. Jag vet hur stolt du var över att jag ens började läsa, hade jag inte vetat det hade jag nog gett upp för länge sen, men jag kan bara inte svika dig... Jag behöver dig i mitt nya liv, med min Pontus och vår nya lägenhet, sånt som pappor gör du vet, målar, borrar och lyfter det som lilla jag inte orkar... Inte ens Pontus fick du träffa.. Min underbara Pontus, honom hade du älskat... Han är underbar mot mig.. Och jag behöver dig, när jag ska gifta mig.. Det som nästan smärtar mest av allt är att min pappa inte kommer kunna följa mig till altaret....
Återigen är tårarna ett faktum. nu torkar jag dem och går och lägger mig...
Jag behöver får veta att du har det bra, kom förbi inatt och säg hej - snälla?

take care

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0