Det finns ett antal dagar i kalendern som förmodligen någon "smart" ekonom eller liknande har kommit fram till att vi behöver, eller snarare handeln behöver för att vi svenskar ska konsumera lite extra. Jag syftar på mors dag, alla hjärtans dag, fars dag och nu de senare tillskotten våffeldag och kanelbullens dag. Nu är det fars dag som är på tapeten för att få oss att spendera lite extra pengar på en present eller ett fint restaurangbesök till pappas ära, frågan är - hur är det för de personer som inte har någon pappa att fira?

För ett antal år sedan blev jag medveten om hur brutalt det egentligen är med dessa dagar, då var det mors dag och i vanlig ordning firade jag och min bror mamma med presenter och extra fin middag på kvällen, men för min brors flickvän var det annorlunda, hon avbröt firandet hemma hos oss för att besöka en grav... Det fick mig verkligen att bli äcklad av tanken på att den enda anledningen till att hon fick lida, gråta och sakna ännu mer än vanligt denna dag var pga vårt konsumentkåta samhälle, idag är jag själv ett offer för denna konsumentkupp.

För två år sedan miste jag plötsligt min pappa, jag har inte längre någon pappa att fira på fars dag. Vart jag än vänder blicken blir jag ständigt påmind om att på söndag är dagen då vi ska fira våra pappor, vi ska köpa presenter, vi ska överraska med fina middagar o s v, o s v... "GLÖM INTE FARS DAG PÅ SÖNDAG!" men tänk om jag vill glömma då? Och jag är långt ifrån den enda. Det gör ont i hjärtat på mig varje gång jag ser en annons om fars dag, saknaden efter pappa gör sig mer påmind än vanligt och man tvingas vara lite extra ledsen och lida lite extra över sin förlust i si sådär 1 månad då man i media börjar annonsera för fars dag. Och den enda anledningen till att jag och så många andra ska behöva genomlida detta är återigen pga de konsumentkåta "smarta" personerna som kommit fram till dessa fantastiska dagar. Tänkte dem verkligen på alla människor som lider pga deras genidrag? Tänk på alla barn som förlorat sin förälder, det är som att strö salt i ett öppet sår - inte bara för barnen utan även för mig. Tänkte dem på det?

Jo visst gjorde dem! På söndag besöker jag en kyrkogård med en vit blomma i min hand och ljus som jag köpt med mig, till min döda pappa - tack som fan era konsumentkåta jävlar, ni lyckades verkligen tänka på allt!