Nu är det mitten på vecka 20, denna veckan känns det som att jag har väntat på i evigheter (från v 16) har utan tvekan varit de långsammaste veckorna jag någonsin upplevt (förutom när man var barn och tyckte att sommarlovet varade förevigt). I slutet på denna vecka är nämligen valpkullen vi vill ha hund från beräknad! Åhh herregud, jag är så nervös!! Jag svänger från "allt kommer gå bra, min magkänsla säger att en av valparna är menade att bli våran, ingen tvekan!" till "tänk om det händer något med tiken när hon föder, tänk om valparna inte klarar sig, tänk om det bara blir tikar, tänk om uppfödaren hatar oss och ser oss som olämpliga, tänk tänk tänk....." nästan så man skulle kunna tro att det är jag själv som skulle föda för fan.. Jag tänker på den där lilla krabaten nästan jämt, det pirrar till i magen i pos/neg anda flera gånger per dag. Håll tummarna för att allt går bra med födsel, valpkön och uppfödare! :)